Sett i det vilda
Vi hade just passerat den tyska gränsen och där stod de: verklighetstrogna mistlar. I stora mängder spreds de över ett stort antal träd. Först tvivlade jag på att det var mistel. Var de inte bara häxkvastar? Ni vet, de där överväxande grenarna som man ibland ser i trädtopparna? Nej, dessa buskar var tydligt löviga och olivgröna; en naturlig juldekoration för de kala träden. Vi var på väg till julmarknaden i Düsseldorf och blev genast på humör. Så varför inte ta en selfie med en kyss under?

Mytiskt och mystiskt
Varför jag blir så glad som ett barn av att se denna parasitiska växt beror förmodligen på det mystiska som omger misteln. Växten förekommer i alla möjliga myter och legender. I Amerika hängs misteln ofta upp över dörröppningar på jul- och nyårsafton som dekoration, och den som står under misteln kan ostraffat bli kysst. Bland kelterna och germanerna var det en helig växt som spelade en viktig roll i deras magiska fruktbarhetsritualer. Och enligt den nordiska mytologin var mistelspetsen det enda som kunde döda Baldr. Det är meningsfullt eller inte, men det håller tankarna sysselsatta.